Brev till min 8-åring – tack för alla gråa hår
För åtta år sedan idag kom hon till världen. Vår förstfödda. En underbar liten dotter. Jag trodde aldrig innan att det skulle vara enkelt att vara förälder, men jag trodde heller inte att det skulle vara så svårt som det verkligen kan vara. Idag på hennes födelsedag skriver jag ner några rader till henne, några rader om både kärlek och gråa hår.
Till min dotter
Att vara din mamma har från första stund varit det allra lättaste. Så lätt att älska det lilla knytet med de pigga ekorrögonen och skära kinderna. Så lätt att dras med av din stora nyfikenhet och aptit på livet. Så lätt att fascineras av dina filosofiska funderingar.
Att vara din mamma har också visat sig vara det svåraste. Så svårt att hålla samma tempo och hänga med i svängarna. Så svårt att förhålla sig till dina starka och stormiga känslor. Så svårt att vara både din startmotor och bromskloss. Så svårt att veta hur jag ska hjälpa dig på bästa sätt.
Men att vara din mamma har aldrig varit ett besvär, även om det kanske verkat så i vissa stunder, utan från första stund ett äventyr. En utvecklande resa. Aldrig stillastående, alltid på väg framåt. Visserligen kämpigt många gånger, men utan dig hade jag aldrig lärt mig så mycket nytt om mig själv. Aldrig vridit och vänt för att hitta lösningar. Aldrig fått ta emot eller ge så mycket kärlek.
Sedan du kom till oss har mitt mörka hår färgats silvrigt av gråa hår. Kanske av ålder, men inte av oro och bekymmer. Varje strå en erfarenhet som jag bär med stolthet. En skatt som visar på allt vi varit med om. Stort och litet. Motgång och medgång. Sorg och glädje. Allt vackert jag upplevt tillsammans med dig.
Och jag hoppas att du kan ha överseende med de misstag jag gör på vägen. Att du kan se hur jag försöker. Att de ljusa stunderna är de som stannar i ditt minne.
Hur känner du inför dina gråa hår? Oavsett om de är verkliga eller symboliska. Vad betyder de för dig?
Sakta men säkert så håller jag på att vänja mig vid mina…men jag medger att jag haft svårt…dumt! för spår av levt liv kan aldrig vara fel.
Stolt mamma till fina Lina.
Så fint skrivet!
Grattis till storasyster!
Ja, det är verkligen både det lättaste och det svåraste, att vara mamma. Jag är också tacksam över att bli äldre. Tacksam över att få leva, att få samla erfarenheter och att få slippa vara 20 igen.
Hej Lina! Hittade din blogg via insta. Vad fint du skriver om E. En liten tår rinner nerför min kind. Kramar kusin Hanna
Hej Hanna! Vad roligt att höra från dig! Och tack för din fina kommentar ? Hoppas allt är bra med dig och din familj! Stora kramar!