Är det inte dags att sluta ta skolfoto – för barnens skull?

En porträttbild av en allvarlig liten sjuåring dyker upp på skärmen. Hon tittar rakt in i kameran, men blicken känns ändå frånvarande. Jag och dottern har loggat in på skolfotoföretagets hemsida för att titta på årets bilder. Egentligen ville hon inte alls vänta lääänge på sin tur för att ta bilden, men sedan bestämde hon sig i varje fall för att vara med. Men var tog den spralliga gnistan vägen som hon har i ögonen på de bilder jag har i min mobil? 

Så klickar vi oss vidare in på bilden av hela klassen. Den är bättre än förra årets. Men det är ändå tydligt att fotografen i sin iver att göra alla föräldrar nöjda instruerat barnen att sitta med händerna på knäna och ögonen ordentligt öppna. Alltså uppspärrade. Jag minns visserligen att min mamma gruffade lite över att jag hade handen i munnen på klassfotot i ettan, men barn är ju för sjutton barn. Det tycker jag kan få synas!

Idag när barn ständigt fotograferas av sina föräldrar kanske skolfotot spelat ut sin roll?

Fel så det skär i hjärtat

Att fotografera eller inte fotografera – det är alltså frågan. Så här under höstterminens första veckor dyker sedan några år tillbaka diskussionen om huruvida man ska ta skolfoto upp i såväl gamla som nya medier. Och likadant i år. Vi har bland annat kunnat läsa att skolorna i Värnamo kommun inte längre ska ta några porträttbilder eftersom det blir för dyrt för föräldrarna. Och just kostnaden är också ett av de vanligaste argumenten för att sluta ta skolfoto.    

Men vi har i år också sett exempel på hur fel det kan bli. Alltså verkligen fel på riktigt. Så fel att det skär i hjärtat. Sexårige Elis i Varberg placerades i sin rullstol strax utanför gruppen. Som om han inte hörde till. Det var inte meningen och fotoföretaget har bett om ursäkt, men här hittar vi det i mina ögon absolut viktigaste argumentet. Förskolan och skolan ska värna våra små! Dagen för att ta skolfoto är för många en stressig och nervös dag. Också för många äldre elever som jag själv minns det, även om de säkert klarar det bättre.  

Jobbigt att ta skolfoto

Att fotot med hela klassen fyller en funktion kan jag förstå, men anledningarna att sluta med de individuella porträtten är lika många som det finns alldeles unika barn därute. Ett barn har mycket spring i benen och tycker att det är jättesvårt att vänta. Ett barn blir tungt i hjärtat för att mamma och pappa ändå inte har råd att köpa bilderna. Ett barn oroar sig för att frisyren eller kläderna inte duger. Ett barn tycker det är jobbigt när skoldagen plötsligt inte är sig lik. Ett barn är väldigt blygt och vågar inte sätta sig framför fotografen. Ett barn har magknip för att det vet att de andra i klassen kommer att skratta elakt…

Självklart tycker jag att alla barn ska ha bilder från sin barndom! Men måste de verkligen tas av en fotograf på skoltid? Det är i varje fall inget som gör min familj gladare.

Vad tycker du? Är det bra eller dåligt att man tar skolfoto?