Även det svåraste är lättare med andra barnet

Tänk vad mycket det är som blir lättare med andra barnet. Och säkert ännu lättare med tredje eller fjärde kan jag tänka. Jag menar inte alls att det är lättare att vara förälder till flera barn. Alla barn är unika och självklart kan småsyskon vara mer krävande och utmanande än nummer ett. Men förälder blir man ju först när man får ett barn och det är en omvälvande process. Som man redan klarat av när syskonet kommer. Det är en milsvid skillnad.

Jag ser framför allt fyra skäl till att mitt eget föräldraskap är lättare med andra barnet. För det första har jag självfallet mer kunskap och erfarenhet. Tryggheten i att ha gjort något förut betyder verkligen mycket. Den ger ett helt annat lugn. För det andra fanns redan en inarbetad struktur. Lillebror har helt enkelt fått hänga på, vilket skapat mindre utrymme för honom att ifrågasätta exempelvis vissa rutiner. För det tredje har jag ställt mer lagom krav på lilla jämfört med stora. Genom att anpassa tillvaron bättre efter barnens förmågor kan undviker jag idag många konflikter. För det fjärde har livets omständigheter gjort att jag de senaste åren funderat mycket kring vad det innebär att vara förälder och börjat göra mer aktiva val.

Det svåra är lättare

Men samtidigt som mycket är lättare med andra barnet är det också annat som blir svårare förstås.  Som att hinna med. Att räcka till. Att hantera det dåliga samvetet när man inte gör det. Det finns mycket jag önskar att jag skulle gjort annorlunda med Storasyster. Alla misstag och misslyckanden är en sorg jag alltid får leva med. Men samtidigt är det en stor lycka att nu veta bättre. Att slippa göra samma misstag även med Lillebror.

Vår fina lillskrutt!

Nu i veckan träffade jag och maken en psykolog på Barnspecialistmottagningen. Vi har länge vetat att Lillebror inte är så intresserad av att samspela med andra barn. Han leker bra med Storasyster som han känner väl. Annars är han en sådan som gillar vuxna bättre. Vuxna vet han var han har. De ändrar inte godtyckligt reglerna när man spelar spel eller byter plötsligt roller mitt i leken.

Ingen arg familj

Efter 4-årskontrollen och utvecklingssamtalet på förskolan i höstas stod det klart att detta är något vi behöver titta lite närmare på. Och nu är det dags för en basutredning. Efter mötet med psykologen stod det verkligen klart för mig hur mycket som känns lättare med andra barnet. Även det svåraste. 

Innan Storasyster fick sin utredning höll vi på att slå i bottnen av ett avgrundshål. Av en lång rad anledningar blev vi en väldigt arg familj.  Sedan dess har vi jobbat oss tillbaka. Och den här gången ser vi djupet på lite avstånd och kan gå runt det. Självklart kommer vi fortfarande att balansera på kanten ibland, men förhoppningsvis ramlar vi inte ner.

Tycker du också att föräldraskapet blev lättare med andra barnet? Eller tycker du tvärtom? Kommentera gärna här nedanför!

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. Martina skriver:

    Själv blev jag aldrig ”bara” tvåbarnsförälder. Vi gick från 1 till 3 och rätt fort. Inget jag rekommenderar! Jag kan känna mig snuvad på känslan jag hade förväntat mig att få me ett småsyskon till min dotter. Att få sitta och amma i soffan när stora tjejen leker på golvet med sin pappa el att få mysa med bebis när syster är på föris. Och just känslan av att vara tryggare än första gången. Istället blev det tvillingar och kaos ☺ Det blir säkert toppen i längden med otroligt tufft första åren.

    • En glad familj skriver:

      Oj, ja det låter kämpigt! Förstår din känsla att bli lite snuvad. Håller tummarna för att du kommer ut hel och hållen på andra sidan småbarnsåren ?

  2. Linda Waldestål skriver:

    Självklart är nog omställningen att gå från att icke vara förälder större än vad det är från att gå från ett till två barn därför blir det säkert ofta lättare med andra. Sen beror det ju också på vilket barn man får. För oss blev tvåan mycket lättare än ettan. Ettan hade kolik och sov aldrig. Tvåan var lugnet själv. Med tredje blev det svårare igen hon hade allergier ont i magen sov sällan samt hade hon ett hej dundrade humör. Fyran och femman var enkla att förstå och nöjda med det mesta. Men sen kräver det förstås sitt att ha fem barn i olika åldrar med olika behov.

    • En glad familj skriver:

      Spännande att höra hur du upplever det! Ja, jag tycker ofta det är svårt med bara två barn att anpassa efter deras olika åldrar och behov, kan bara gissa hur det blir med fem. Jag håller också med om att personligheten spelar stor roll förstås, vi fick nog god träning med första att bli bättre föräldrar till andra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.