Tre ord på L som kännetecknar mitt föräldraskap

Att förutspå hur man ska bli som förälder – vad man ska tycka är viktigt att göra och förmedla – är förstås väldigt svårt. Precis lika svårt som att förbereda sig på att hantera sömnbristen när bebisen aldrig vill sova. Eller paniken när gråten aldrig verkar ta slut. Det är lätt att tro en sak innan, men sedan står man där med en helt annan verklighet. Men efter ett tag går det ju att se vissa mönster. Mönster som förstås hela tiden är i rörelse och förändras ju äldre barnen blir. Här är i varje fall tre ord som kännetecknar mitt föräldraskap de sju första åren:

Leka

Jag tror på närvaro i barnens vardag och det mina barn gillar allra mest är att leka. Jag leker med dem så gott som varje dag. Ibland styr eller föreslår jag lite, men oftast bestämmer de helt och hållet. Ibland hmmm:ar jag bara med i bakgrunden och diskar samtidigt, men oftast har jag en aktiv roll. Ibland är jag för stressad av alla måsten, men oftast ger jag faktiskt sjutton i dem och dammsuger en annan dag. Ibland kan lekarna absolut kännas rätt sega, men oftast delar vi en väldigt rolig stund tillsammans.

Genom att vara följsam i barnens lekar får jag förutom en avslappnad samvaro även del av tankar och funderingar de kanske inte hade uttryckt i ett vanligt samtal. Leken ger dem frihet, fantasi, rörelse och självbestämmande.

Det är aldrig för tidigt att börja uppmuntra läslusten. Båda barnen gillade redan som spädbarn böcker, men på bilden har Lillebror gått över från läsning till tittut-lek.

Läsa

Att läsa har i princip alltid varit lika självklart för mig som att andas. Så att jag även skulle bli en läsande förälder var lika självklart. Läser gör vi förstås också varje dag. Alltid godnattsaga, men gärna mer än så när vi har tid och lust. Genom läsningen öppnas dörrar till andra världar där det bor andra människor med andra tankar. Vi lär oss om både dem och om oss själva.

Läsningen triggar också lusten till språket. Hur kan de där små krumelurerna på boksidan berätta om fantastiska äventyr? Varför betyder samma ord ibland olika saker? Vi sjunger, ramsar, skriver och pratar även mycket. Och barnens tillvaro fylls av underbara ord. För mig är förmågan att uppskatta läsning en av de viktigaste gåvorna jag vill ge mina barn.

Länge gick jag så helt upp i att vara förälder att jag glömde bort mig själv. Men i vintras började jag inse att egentiden under exempelvis en promenad är guld värd för att orka vara den mamma jag vill vara.

Lära

Aldrig tidigare har jag lärt mig så mycket om livet och om mig själv som jag gjort sedan jag blev förälder. De enorma påfrestningar det innebär att ta ansvar för sina barn tvingar oss vuxna att se på oss själva i ett nytt ljus. Vi omförhandlar och omvärderar. För min del handlar det mycket om att jag varit tvungen att förstå mina egna känslor bättre. Och i nästa steg varit tvungen att ta hand om mina egna behov bättre.

Men denna punkt handlar förstås också om önskan att lära barnen en hel massa bra saker att ha med sig ut i livet. Och då menar jag inte i första hand sådant som att läsa och skriva utan sådant som att stå upp för sig själv och andra, vara en bra kompis och möta världen med nyfikenhet. Därför kommer även ordet Lyssna med här på ett hörn. Lyssnar vi ordentligt på barnen utan att hjälpa dem med färdiga svar kan vi utvecklas tillsammans.

Hej och hå, det här inlägget blev kanske väldans pretto … men då får det väl vara det då. Jag står för vartenda ord!

Detta kännetecknar alltså mitt föräldraskap så här långt, vilka tre ord kännetecknar ditt?