Prata om kroppen – bra att aldrig få gå på toa ifred!

Det här inlägget har jag funderat på ett tag men inte riktigt haft tid att skriva. Men nu i svallvågorna efter att #metoo-taggen fyllts av kvinnors berättelser om sexuella ofredanden och trakasserier tycker jag att det är hög tid att få det gjort. Att tidigt prata om kroppen med sina barn tror jag är ett första viktigt steg – som alla föräldrar kan ta – mot ett samhälle som inte är okej med sådant beteende.

När taggen #metoo började spridas kunde jag inte släppa tankarna på blottaren på badhuset när jag var liten. Och hur lång tid det tog innan jag verkligen förstod att även en sådan sak är ett ofredande. Så vill jag inte att det ska bli för mina barn.

Ett sätt att öppna för samtal och en tillåtande attityd är själv vara avslappnad inför sin egen kropp. Jag har till exempel badat badkar mycket med mina barn. Mest för att jag älskar att spara in tid genom att slå två flugor i en smäll. Ren mamma och rent barn på en gång.

Men också för att jag upptäckt att de där badstunderna väcker frågor. Om hår på olika ställen, om bröst som ser ut som hallon, om snippor och snoppar. Att prata om kroppen vid köksbordet kan ju kännas lite krystat, men när frågorna dyker upp spontant i badet blir det lättare.

Egentid på toa?

Att få några minuter av egentid på toaletten är naturligtvis jätteskönt. Men för min del har det varit ett omöjligt projekt. Förmodligen har jag bjudit in till det eftersom jag själv växte upp med en rätt öppen toalettkultur… Så när barnen var mindre ville de alltid hänga med – och tro det eller ej det finns fördelar med att aldrig få gå på toa i fred!

Även vid toalettbesök dyker olika funderingar upp. Exempelvis om bindor och tamponger. Bara en sådan sak som att känna till vad mens är redan från unga år tror jag gör skillnad senare. Både för pojkar och flickor. Och framför allt gör det skillnad att ha fått svar på sina frågor. Förhoppningsvis fortsätter man att våga fråga även när man blir äldre och frågorna svårare.

Stopp min kropp

Att det känns naturligt för barnen att prata om kroppen tror jag är grunden för att i nästa steg prata om gränser, kroppens privata områden och vad man får och inte får gör med varandras kroppar. Rädda Barnens material Stopp min kropp är ett bra stöd för att hitta den rätta nivån för barn i olika åldrar.

Viktiga samtal med barnen blir inte av utan lite jobb från oss vuxna. Med lite äldre barn kan en ostörd promenad vara ett bra tillfälle att prata. 

Nyligen berättade min åttaåring att killarna i hennes klass tjatade om att ha ”kärleksprat” – fråga chans och kanske pussas – med tjejerna. Något tjejerna tydligen tyckte var jobbigt. Det lät förstås oskyldigt, men jag ville ändå uppmärksamma deras lärare och fritidspedagog på det. Redan några dagar senare hade de haft ett bra samtal med klassen utifrån Stopp min kropp!

Även en liten, enkel insats kan förhoppningsvis bidra till förändring i framtiden. Och var ska man börja om inte med barnen? Vad kan du göra?