Inspireras av Sandvargen – barnboken alla vuxna borde läsa

Något av det bästa jag vet är att hitta en bok som så självklart och omedelbart tar en plats i hjärtat att den aldrig kommer att suddas ut. En bok som så där vackert som bara böcker kan berättar något om livet. Just nu läser jag och sjuåringen en sådan bok om kvällarna. Den heter Stora boken om Sandvargen och är en samlingsutgåva där alla tre böckerna om flickan Zackarina och hennes bästa vän Sandvargen ingår. 

Berättelserna om den guldglittrande vargen, som alltid finns där när han som mest behövs och alltid har svar på alla frågor, är skrivna av Åsa Lind. Den första boken kom ut redan 2002 då jag var upptagen av att försöka bli vuxen och inte hade koll på ny litteratur för barn. Men som tur är bad en vän om boktips på Facebook för ett litet tag sedan – och en annan gemensam vän tipsade om Sandvargen!  

Böckerna om Sandvargen är mysig godnatt-läsning. Först läser Storasyster ett par sidor högt och sedan tar jag över.

Barnets världsbild

Det är så mycket jag tycker om med böckerna att det är svårt att veta var jag ska börja. Men för det första förmedlar de med fingertoppskänsla hur det är att vara liten. Hur det är att fundera över stora frågor man inte förstår. Hur det är att fastna i krångliga känslor. Hur svårt det kan vara med relationerna till de som står en närmast. 

Men det är just då som Zackarina springer ner till stranden och träffar Sandvargen. Med sina filosofiska förklaringar hjälper han henne att förstå och när hon sedan återvänder till de vuxna kan de mötas på ett helt nytt sätt. Och just här finns böckernas andra stora förtjänst. Det är ingen som har rätt eller fel, utan barnet och föräldrarna just möts på halva vägen. Medan Zackarina är på stranden hinner alla fundera och kan plötsligt se den andras perspektiv.    

Vackert språk

För det tredje nästan dansar de poetiskt skrivna berättelserna fram över boksidorna. Språket glöder och är en fröjd att läsa. Varje kapitel innehåller en liten beskrivning av Sandvargen som får mig att le stort, som exempelvis den här: ”Han satt och slickade södersol borta på läsidan, men nu kom han rasslande över stranden i glitterglid och med svansen på släng”.  

Böckerna är för det fjärde alldeles lagom för både högläsning och som första läsa-själv-bok för åldrarna 6–9 år. Kapitlen är varken för långa eller för korta, och bjuder dessutom in till samtal efteråt. Om fiender, blåmärken, döden eller tiden. Eller det mesta mellan himmel och jord. Berättelserna är också finurligt illustrerade av Kristina Digman.

Viktigt för vuxna

Men en femte anledning till att jag är helt såld (förmodligen mer såld än dottern) är den förståelse för mina barn som historierna om Sandvargen förmedlar. Böckerna gläntar på dörren till en värld jag inte längre har tillgång till. Och det känns fint att få kika in där och ta med mig några lärdomar tillbaka. 

Nu låter jag kanske smått besatt och överdriven, men jag tror att alla som har mindre barn i sin närhet skulle ha glädje av att läsa om Zackarina och Sandvargen. Föräldrar, släktingar och alla som möter barn i sina arbeten. För att påminnas om barnets sätt att tänka.

Blir du också sugen på att läsa böckerna om Sandvargen? Eller har du redan läst dem? Vad tyckte du? Har du någon annan barnboksfavorit som även är nyttig läsning för vuxna?