Fyra saker om trotsåldern jag önskar jag insett tidigare

Den senaste tiden har jag via flera konton på Instagram blivit påmind om 3-årstrotset. (Följ gärna En glad familj även där.) Och jag började tänka tillbaka på hur den tiden var för oss. Turbulent är det ord som dyker upp. I varje fall första gången. För när Storasyster var i trotsåldern hade vi också en liten bebis hemma. När det sedan var Lillebrors tur hade vi mycket mera ork och erfarenhet.

Tillbaka till en tid då jag var höggravid och Storasyster i 3-årsåldern. En ganska slitsam period för hela familjen. 

Och när jag började fundera dök det upp några saker som jag önskar att vi hade insett mycket tidigare. Att vi liksom tagit till oss det i grunden, inte bara känt till det på ytan. Kanske hade det inte gjort så stor skillnad, men en del bråk och stök hade det nog kunnat bespara oss.

Klara av trotsåldern

Detta är alltså ingen lista med tips på hur man bäst tar sig igenom trotsåldern. Utan min personliga topp-fyra med sådant jag tror hade gjort skillnad för oss.

1. Byta inställning. De flesta som googlat runt lite eller läst någon föräldrabok vet nog att ordet trotsålder inte riktigt stämmer. Det handlar ju inte om att barnet medvetet gör tvärt emot, utan om att det utvecklar sin självständighet. Ändå är det så lätt att hamna i en maktkamp. Och att själv bli som en trotsig treåring som inte vill ge sig.

Beteendevetaren Petra Krantz Lindgren har skrivit ett intressant blogginlägg med tips på hur man kan hjälpa barnet att just utveckla självständigheten. Men vissa saker går inte riktigt att läsa sig till. Även om jag med intellektet insåg att barnen inte trotsade med vilja, tog det mig tid att även känna det i hjärtat. Och att orka med det även i pressade lägen.

2. Inte säga nej. Alltså använd inte ordet. Så klart måste man som förälder säga nej i en lång radda situationer. Men man behöver inte göra det i onödan och man kan göra det på ett sätt som inte får barnet att slå bakut. Genom att avleda, kanske skoja eller få ett nej att låta som ett ja. Och bara slappna av och inte ta allting så allvarligt.

3. Vara tydlig. Vardagen med små barn blir otroligt mycket lättare med hjälp av struktur. En enkel plan för exempelvis förmiddagen, gärna med bilder, gör att både barn och vuxna vet vad de har att förvänta sig. När dagen blir tydlig skapas färre tillfällen för barnet att hitta på bus. Och förhoppningsvis färre tillfällen då barnet vill helt tvärtom.

Att vara tydlig i hur jag uttrycker mig är något jag fått jobba mycket med, och fortfarande kan bli bättre på. Jag är liksom ganska mycket ”å ena sidan, å andra sidan” av naturen. Men raka, tydliga och kortfattade svar och instruktioner går förstås fram mycket bättre. Här finns ett inlägg om hur man kan ge bättre uppmaningar.

Egentid i klätterträdet en eftermiddag sommaren 2013. Tystnaden!

4. Ta hand om sig själv. Men det absolut viktigaste för att klara ovanstående och orka med trotsåldern är förstås att ta hand om sig själv! Sova ordentligt, äta ordentligt och se till att få en stund på egen hand då och då. Det här har jag varit dålig på, jag har nog lite svårt att känna av när det blir för mycket. Men det är krävande med barn i trotsåldern och det gäller att hålla ihop som förälder! På Barnakuten.nu finns fler bra tankar kring trotsåldern.

Utvecklas av misstagen

Ibland när jag skriver här på bloggen känns det som att vi inte begrep något alls förut. Att vi gjorde allt fel. Men det stämmer inte. Att vara människa är ingen enkel match. Man gör en massa fel, men man gör också en massa rätt. Och undviker man att göra om samma misstag så utvecklas man. Vi gjorde helt enkelt så gott vi kunde.

Vilket är ditt bästa tips för att klara av trotsåldern? Kommentera gärna här nedan!