Så blev vi en glad familj igen – 11 lösningar på problemen

Nu är det ungefär en månad sedan jag listade 11 faktorer till att vi blev en arg familj. Läs gärna det inlägget innan du läser det här! Vår tyngsta och argaste period – hittills vill säga, man vet ju aldrig vad framtiden bär på – hade vi från hösten 2014 till våren 2015. Mycket har hänt sedan dess och vi har jobbat hårt på att få till en förändring. Ett litet steg i taget. Självklart har vi inte alltid lyckas, men vi har skaffat oss bättre koll på hur vi ska gå till väga för att vara en glad familj. Så här kommer en lista med våra lösningar:

1. Försök förstå

Olika familjer har olika sårbarhetsfaktorer. I vår familj har ett barn och en vuxen ADHD, vilket skapar totalt kaos ibland. Och inte minst gjorde innan vi förstod och visste ordentligt. Att vi nu har klarat av utredningarna, och diagnoserna finns svart på vitt, gör det mycket lättare att förhålla sig till och förebygga kaoset. Det innebär förstås mycket jobb att hitta nya sätt att bete sig, men vi vuxna går inte längre runt med ångest, grubblerier och dåligt samvete hela tiden. Både medicinering och olika kurser via Barn- och ungdomspsykiatrin har dessutom hjälpt otroligt mycket. 

2. Bygg relationer

Vårt nätverk av nära och kära finns inte där vi bor. Det känns ibland jättetråkigt, men vad hjälper det att hänga läpp över. Vi träffas så ofta det går, men naturligtvis måste familjen också bygga nya relationer. Ett bra sätt är via barnens kompisar, åtminstone när de är så små att föräldrarna är med på lekdejter. Det tar förstås lite tid att komma varandra nära, men man måste ju börja någonstans.

3. Känn av gränserna

Min mans olika krävande jobb de senaste tio åren har gjort att jag varit mycket ensam med barnen. Tyvärr har jag också varit dålig på att känna av mina egna gränser för vad jag orkar. Jag har bitit ihop och tänkt att det inte är så farligt. Nu har jag bättre koll, men behöver fortfarande mycket övning. Det första och viktigaste steget för mig var nog att inse problemet.   

4. Prata mycket

Under småbarnsåren blir många vuxenrelationer rätt svajiga. Och då kan det också bli svårt att vara de föräldrar man egentligen vill vara. Det som räddat oss tror jag är vår förmåga att prata om det mesta. Eller rättare sagt, min mans förmåga att ventilera sina känslor och hans förväntningar på att även jag ska göra det samma. För ett år sedan gick vi också några gånger i familjerådgivning för att komma ytterligare framåt, och det kan jag verkligen rekommendera! En glad familj behöver om än inte alltid glad vuxna, så åtminstone vuxna som kan samarbeta. 

glad-familj-1

Jag och maken träffades för 15 år sedan som 21-åringar och har alltså blivit vuxna tillsammans. Och vi alltid pratat mycket och försökt reda ut våra svårigheter. Något som hjälpt oss i försöken att bli en glad familj igen. 

5. Lyssna på kroppen

Utan tillräcklig ork är det svårt att söka nya vägar framåt. Under vår tuffaste tid blev vi så själsligt trötta att vi hade problem att hålla fast vid vår medkänsla. Nu vet vi att det är en viktig varningssignal när det börjar kännas så igen. Då är det dags att ta en paus, sova en stund, gå ut i friska luften eller bara stirra i väggen en halvtimme.

6. Sänk ambitionerna

Det är lätt hänt att ta på sig för mycket när saker är roliga eller känns viktiga. Vem vill inte fixa fina kalas eller storstäda regelbundet? Men man måste inse sina begränsningar och prioritera. En glad familj är sååå mycket viktigare än ett perfekt hem eller hembakta bullar. Vi har till exempel försökt förenkla matlagningen och städningen håller vi på en miniminivå. För ett år sedan började vi också att göra mathandlingen via internet. Känns som superlyx att få kassarna levererade direkt vid dörren, och det är faktiskt inte dyrare heller.

7. Välj strider

Lätt att säga, men svårare att genomföra. En varningssignal som jag i varje fall försöker lyssna på numera är när något känns som en principsak. När jag börjar tänka att jag minsann inte ska ge mig. Då är det oftast inte värt en konflikt. Självklart ska man inte låta barnen göra som precis de vill. Men mycket går att omförhandla med sig själv.    

8. Prioritera vuxentid

Vi har väldigt sällan haft barnvakt. Vi har liksom räknat med att vuxenrelationen ordnar sig ändå. Men det gör den förstås inte. Alla relationer behöver underhållas. Målet är att maken och jag ska hitta på något bara vi två en gång i halvåret. Och det borde vi ju kunna lyckas med. En kväll i veckan skulle vi också vilja äta middag i lugn och ro utan barnen, men ofta är vi lite för hungriga för att vänta…      

9. Skapa egentid

Jag har väldigt mycket gått upp i att vara mamma och inte trott att jag har så stora behov av tid på egen hand. Men där har jag nu insett att jag haft fel. En paus då och då från familjelivet gör mig till en mycket bättre förälder. Eftersom min man jobbar långa dagar har vi löst det genom att anlita en barnvakt via ett förmedlingsföretag. Det tog emot mycket för mig att göra det, men nu är jag jätteglad att vi har henne i våra liv. Barnen blir alltid så glada när hon ska komma hit.  

Lek på altanen i somras med barnvakten. När Lillebror skrapat knäna så han knappt kunde gå målade de stenar och lekte att de var skalbaggar.

Lek på altanen i somras med barnvakten. När Lillebror skrapat knäna så han knappt kunde gå målade de stenar och låtsades att de var skalbaggar.

10. Ändra kraven

Barn vill samarbeta, men ofta ställer vi vuxna alltför höga krav. Och då reagerar barnen. Alltså måste vi ställa våra krav på ett annat sätt. Det låter egentligen som världens enklaste ekvation men är ändå så svårt. Bara att börja tänka i dessa banor tycker jag dock hjälper. Jag försöker sluta känna mig motarbetad i varje sekund och istället tänka att barnen gör så gott de kan.

11. Hitta lugnet

När man tappar kontrollen över en situation är det lätt att bli arg. Men är det egentligen så viktigt med kontroll? Och i så fall över vad? Vad kan vi kontrollera? Möjligtvis de strukturer vi skapar i familjen, men i slutänden kanske bara oss själva. Och då måste vi behålla lugnet. Hur det ska gå till finns det förstås inga enkla svar på. Men för mig har det till exempel hjälpt att läsa på lite om lågaffektivt bemötande.

 

Vad tänker du om det här? Hur gör du för att skapa en glad familj? Berätta gärna!

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.