Tips vid separationsångest – ”Du får inte åka till London”

Förra helgen gjorde jag och mina syskon en weekendtrip till London! Så himla mysigt att komma iväg tillsammans bara vi tre. Det händer ju typ aldrig. Och dessutom hade varken jag eller brorsan sett London förut. Men att åka hemifrån en hel helg var inte helt okomplicerat. För dottern har sån väldig separationsångest. Åtminstone när jag/vi åker från henne, ska hon själv iväg är det en annan sak.

Syskonen och jag i London! Så härligt! Men jobbigt med Storasysters separationsångest. Och hur mycket ska man egentligen låta barnets jobbiga känslor styra…

Redan ett par veckor före resan började det. På kvällen vid läggdags. Oro i kroppen och en massa protester. ”Mamma, hur kan du vilja åka ifrån mig?” ”Men du missar ju hela helgen! Du missar ju På Spåret och Melodifestivalen!” ”Jag tycker att det är mysigt om hela familjen kan vara hemma tillsammans någon helg ibland…” ”Tänk om du vill stanna och inte kommer hem!”

Googlade efter tips

Så inför resan googlade jag en massa för att hitta tips på hur man kan hjälpa. Just separationsångest är tydligen den vanligaste formen av ångest hos barn under tio år, men man vet inte exakt vad det beror på. Här skriver 1177 Vårdguiden mer. Och tipsar om att skaffa kunskap, ta problemet på allvar, behålla lugnet, söka hjälp för egen del och att prata med andra.

Bra grejer förstås, men jag sökte något mer handfast. Och fortsatte att googla. Till sist dök jag på rapporten Blyga och ängsliga barn av Malin Gren Landell, barnpsykolog vid Universitetssjukhuset i Linköping. Det är en av fem kunskapssammanfattningar om barn med psykisk ohälsa som Socialstyrelsen gett ut. Och här fick jag mer svar!

Väl hemma igen fick dottern en utlovad present – det blev en gosig liten Paddington – och jag fick en skokartong full med kärlek. Bland annat en sååå rolig dagbok över vad hon gjort under helgen.

Råd vid ångest

Malin Gren Landell skriver att det finns en del saker som vuxna kan göra för att hjälpa barn med ångest. Några av råden kommer kortfattat här nedanför. Men de är inte skrivna för separationsångest specifikt utan är mer generella.

• Låt inte rädslan styra: Ta inte hänsyn till barnets rädsla som om den vore rationell. Svara till exempel inte på alla frågor barnet ställer för att försäkra sig om att du kommer tillbaka. På längre sikt ökar de oron.
• Sätt dig in i hur det känns: Försök förstå barnet utan att uppmuntra rädslan. Skuldbelägg inte genom att ge barnet känslan att det är fel på dess temperament eller personlighet.
• Fråga inte varför: Många vuxna frågar ut barn om varför de känner eller gör på ett visst sätt. Det kan kännas som ett misslyckande att inte kunna ge någon förklaring. Och här måste jag verkligen öva! Jag är alldeles för frågvis…
• Ta inte över: Att låta barnet klara en jobbig situation och skaffa sig erfarenhet är stärkande.
• Låt barnet känna sig duktigt: Hjälp barnet att känna sig kompetent och värdefullt genom att ge lagom uppgifter och uppmuntra det att delta.
• Vaccinera mot ångest: Öva på att hantera oro genom att vänja barnet vid att möta nya situationer och nya människor. Tvinga inte barnet utan hjälp det över tröskeln. Ge uppgifter i vardagen, som att be barnet att ringa och beställa pizza.
• Ge barnet tid: Pressa inte barnet mot målet på en gång utan puffa på i små steg. Heja på längs vägen.
• Uppmuntra till prat: Hjälp barnet att berätta om jobbiga erfarenheter och känslor så att det lär sig känna igen känslor av oro, ledsenhet och ilska. Lyssna utan att ge råd eller kritik, och utan att vara alltför engagerad.

Här finns också ett intressant klipp från TV4 Nyhetsmorgon om hur man hjälper barn med separationsångest.

Har du också (eller har haft) ett barn med separationsångest? Hur hanterar du det?