Veckans topp och flopp: fäktning, Halloween och höstdipp

Varje vecka har förstås sina ups and downs i en småbarnsfamilj. Kanske inte alltid blod, svett och tårar (och vi har förstås en otrolig tur som lever i ett land med fred och frihet), men i stunden kan det vara nog så jobbigt ändå. Därför tror jag att det kan vara bra att se tillbaka på både de bra och de mindre bra stunderna för få perspektiv på tillvaron. Här är förra veckans bästa och värsta i vår familj:

Veckans topp

Senaste veckan har humörets åskmoln lurat på oss i var stund, men vi har även fått en rad soliga stunder. Så istället för att lyfta fram ett enda guldkorn får det faktiskt bli en liten topplista. Först ut är Storasysters utvecklingssamtal på skolan i torsdags. Det var verkligen upplyftande. Hon höll själv i samtalet som ett riktigt proffs. Visade och berättade som om hon aldrig gjort annat.

Nästa är grannarnas spökfika som vi var bjudna på i lördags tillsammans med ytterligare en till grannfamilj. Perfekt att bara gå typ 15 steg till nästa dörr i radhuslängan. Och att hänga med andra småbarnsföräldrar. Samma våglängd liksom.

På plats tre hamnar min och Lillebrors pyttepromenad i skogsdungen precis utanför huset. Där är alltid lika vackert oavsett årstid. Har vi inte tid för en längre skogsutflykt kan vi smita in där och bara andas en stund.

Solsken, skogsdoft och ett lekfullt sällskap gör gott för själen!

Fjärde guldkornet är fäktningsträningen som Storasyster provade på för första gången igår. Och som hon tyckte var jätterolig. Vår vana trogen från fotbollen hoppar vi in när de andra redan gått några gånger, men hon hängde med bra ändå.

Och på femte plats får härligt kusliga Halloween komma. Fast det egentligen är ny vecka nu förstås. Aldrig har väl barnen varit så snabba hem från skola och förskola. De ritade fina kort och gick en runda med gott resultat. Typiskt bara att Storasyster fick magknip och inte ville ha någon middag…

Häxan och fladdermusen redo för bus eller godis.

Veckans flopp

Nu är vi mitt i höstterminen – och det känns verkligen. Varken orken eller humöret är på topp här hemma. Barnen skriker, svär eller gråter över minsta lilla motgång. Ett enkelt konstaterande som ”oj vet du, potatisbullarna tog slut” kan leda till ett sammanbrott.

En tur ner på byn är ett vanskligt företag just nu. Ena dagen slutar det i skrikfest på torget, nästa flyter det på okej. Vid det här superroliga rullbandet kan det till exempel spåra ur helt…

Mycket av det som brukar flyta på är plötsligt väldigt motigt. Gå upp, ta på kläder, borta tänderna. Mörkret och tröttheten tär på både stora och små. Storasysters eksem på benen har blossat upp och hon river tills det blöder. Kanske som en reaktion på eländet tänker jag.

På bloggen Prestationsprinsen läser jag att många andra också har det kämpigt just så här års. Men också att vi kan ”mildra effekterna genom förståelse, struktur, förutsägbarhet, minskat antal aktiviteter, ställtid och reträttplatser”. Så det är alltså bara att ta nya tag. Göra sitt bästa för att hitta en väg framåt. Och förhoppningsvis kommer det ljusare tider.

Vad var veckans topp och flopp i ditt liv? Är det fler som har det jobbigt i höstmörkret?