Veckans topp och flopp: kalasglädje och kalasbesvikelse
Varje vecka har sina ups and downs i en småbarnsfamilj. Kanske inte alltid blod, svett och tårar (och vi har förstås en otrolig tur som lever i ett land med fred och frihet), men i stunden kan det vara nog så jobbigt ändå. Därför tror jag att det kan vara bra att se tillbaka på både de bra och de mindre bra stunderna för få perspektiv på tillvaron. Här är veckans bästa och värsta i vår familj.
Veckans topp
I måndags (hjälp det känns redan som en evighet sedan) var det äntligen dags för den stora dagen! Storasysters 8-års dag. Som hon väntat så på. Trots att hon inte kunde få ledigt från skolan som hon egentligen ville blev det en toppendag!
Vi firade med sång och paket på sängen på morgon, med önskemiddag i form av sparrissoppa och pannkaka med jordgubbar och grädde, och med lite mer sång och paket på kvällen. Alla dagar är ju inte födelsedagar så vi vill gärna ta vara på dem ordentligt.
Veckans flopp
Men tyvärr måste ju även de allra bästa dagarna i livet ta slut någon gång… Och det är inte alltid så lätt att tackla när man är liten. Den glädje och förväntan som byggts upp byts plötsligt till besvikelse över att det redan är slut. Storasyster grät floder när det var dags att sova.
Inte nog med det. Även Lillebror stod för sin beskärda del av besvikelse. Tidigare år har han haft så svårt med att bara Storasyster får paket på hennes födelsedag så även han har fått något litet. I år funderade vi fram och tillbaka eftersom han nu är större, men slog till sist in en pysselbok om rymden till honom. Det är ju ändå bra om han också har något att greja med.
Men ibland blir allt bara så fel. En pysselbok. Vad är väl det jämfört med exempelvis en cool legorobot? Alla Storasysters presenter var förstås mycket mer spännande trots att han verkligen gillar rymden. Så Lillebror slängde pysselboken all världens väg och vrålade att vi ”förstört allting”.
Och här någonstans hade det varit så lätt att bli irriterad över sina otacksamma ungar som aldrig är nöjda. Men som tur är har jag i minnet ett klokt blogginlägg av Petra Krantz Lindgren som heter just Varför blir barnen aldrig nöjda?! Det handlar om att lyssna på och svara på barnets känsla istället för det missnöje som vi vuxna tycker oss höra.
Storasyster grät inte för att hon var otacksam för det vi fixat för henne. Inte för att hon ville ha fler presenter. Utan bara för att dagen varit underbar och hon ville hålla den kvar lite till. Lillebror vrålade egentligen inte heller av otacksamhet. Han var inte arg för att han fått en present trots att det inte var hans födelsedag. Han hade bara svårt att hantera känslorna när det dök upp en dum pysselbok i hans överraskning. Det hade förmodligen varit bättre för honom att inte få något alls…
Vad är veckans topp och flopp i din familj? Kommentera gärna här nedan! Eller berätta om något tillfälle då det kändes som om barnen aldrig blir nöjda.
Senaste kommentarer