Dela upp familjen får slut på skrikandet
De senaste veckorna känns det som att barnen ofta fastnat i ett skrikläge sinsemellan som hela tiden skiftar mellan fyra olika faser. Och för att få slut på skrikandet är oftast den bästa lösningen att dela upp familjen.
Fas 1: Här har vi de glada skriken när barnen kommer igång med någon rolig lek.
Fas 2: Sedan kommer de allt mer hysteriska skriken när leken håller på att gå över i problem.
Fas 3: Bråkskriken träder in när de börjar brottas, dra i varandra och till sist kanske slåss.
Fas 4: Och så gråtskriken när alltihop gått överstyr och en eller båda har fått ont.
Har man tur går det att bryta in i någon av de två tidiga faserna och lugna ner stämningen, men i fas 3 och 4 finns det nästan bara en sak som hjälper. Tillräckligt långt fysiskt avstånd mellan syskonen. Så när vi är två vuxna hemma försöker vi i dessa lägen att dela upp familjen.
Inte som ett straff
Så hade vi det igår förmiddag. Storasyster och Lillebror drog snabbt som tusan förbi fas 1, 2 och 3 utan att det gick att hejda och låg sedan gråtande under bordet i vardagsrummet. Och efter lite tröst hoppade de direkt tillbaka till fas 3 igen. Lösningen fick bli ett barn och en förälder på varje våning.
Men vi delade inte upp oss som ett straff utdelat av ilskna vuxna som störts i sin dröm om helglugnet, utan bara som ett sätt att ge dem utrymme att lugna ner sig och komma på andra tankar. För de senaste åren har vi till sist lärt oss att det aldrig fungerar att möta deras skrikande och tråkiga sätt att bete sig mot varandra med att skälla. Om vi blandar in egna upprörda känslor blir situationen bara ännu mer hetsig.
Brukar du också dela upp familjen? I vilka situationer? Har du tips på något annat sätt att slippa syskonbråk?
P.S. Skrikbilden till inlägget är inte tagen när barnen är osams på riktigt. De har ställt upp på att låtsasskrika.
Senaste kommentarer