Paus med bästisen – jackpot för Lillebror

Storasyster har en bästa kompis tvärs över radhusgården. De går tillsammans till skolan, leker på rasterna och har alltid en massa påhitt för sig på fritiden förstås. De kilar bara över och knackar på så fort de vill leka. Ibland känns det som att vi andra i familjen måste boka tid med Storasyster för att alls få träffa henne… Men plötsligt för ett par veckor sedan hade Storasyster skrivit ett brev till sin kompis – om att hon ville ta en paus. Ungefär så här skrev hon: 

”Jag vill ta en paus, om en månad kan vi börja leka igen. Jag gillar dig, men jag tänker att det kan vara bra att ta en paus ibland. Mina klasskompisar börjar tröttna på att vi alltid leker på fruktrasten.”

Bra för Lillebror

Orsakerna till pausen tror jag är flera, men ur min synvinkel kom det väldigt lägligt just nu i december när året är som mörkast och orken som sämst. Storasyster behöver helt enkelt spara på sina energireserver. Och att manövrera en kompisrelation är ju inte alltid det lättaste. 

Men vad gör hon då istället för att leka med bästisen? Jo, hon ritar en massa och leker med Lillebror. Till hans stora lycka! Och just nu verkar 3,5-års åldersskillnad inte betyda någonting, de uppskattar båda två lekens magiska värld. Och sysselsätter sig i timmar. 

Full fart i en Pokémon-lek. Lillebror frågar nästan ingenting efter att få spela tv-spel när Storasyster finns att leka med.

Inte paus för alltid

Bästa kompisen blev förstås ledsen, sur och besviken, men förr eller senare kommer de nog igång igen. Och då kommer det inte att bli roligt för Lillebror. Förra söndagen när Storasyster var iväg på sin fäktningsträning hade jag detta samtal med honom:

Lillebror: Nu är jag Storasysters bästa kompis, säger hon! 

Jag: Ja visst, det är klart att du är hennes bästa kompis. Men man kan ju ha flera bästa kompisar. Och Storasyster kommer säkert att börja leka med bästisen igen…

Lillebror snyftande, med böjt huvud och skakande axlar: Men det vill inte jag! Det är inte roligt när hon bara leker med bästisen hela tiden! 

Utmaningen är förstås att få till en bra balans, där det finns plats för familjen och även andra kompisar. Och då känns denna paus som ett steg i rätt riktning. Även om den kanske blev lite väl drastisk så är det ändå väldigt bra att kunna känna av sina behov och uttrycka dem.

 Fler som känner behov av en social paus så här i december? Hur löser ni det i din familj? Berätta gärna här nedanför!