Kattvakt och Pokémonjakt i storstan

I flera veckor har Storasyster väntat och längtat efter höstens förmodligen största händelse. Och nu var det äntligen dags! Hela helgen har hon och jag varit kattvakt åt gulligaste Whisky och Hoppsan. Fredag till söndag har vi bott i min systers och hennes mans lägenhet i Stockholm – och även passat på att ge oss ut i huvudstaden. Verkligen toppen att bara få rå om ett barn för en gångs skull! Och på hemmaplan har Lillebror mys med pappa för hela slanten.

”Klarar jag det här kanske jag kan få en egen katt” hoppas Storasyster. Hon har med stort allvar sett till att katterna fått fräscht vatten flera gånger om dagen och tagit hand om matserveringen. Men att göra rent i kattlådan provade hon bara en gång…

Att busa, leka och gosa kan hon däremot göra hur mycket som helst. Kissarnas favoritleksaker plockar hon gärna fram så fort de verkar det minsta sugna.  

Att vara kattvakt har en del likheter med att vara barnvakt. Morgonpigga Whiskey ville gärna gosa redan kl 05.23 och trampade runt hos oss i sängen och spann på högsta volym. Jag kunde lätt ha somnat om men Storasyster piggnade förstås också till direkt. Men frukosten fick ändå vänta ett par timmar. 

Svårt val, tur att det finns experthjälp! En kattvakt måste förstås ha rätt kläder. Alla plagg med kattmotiv packade vi med oss. 

Men hur mysiga katterna än är måste vi ju hitta på lite annat också. Bland annat har vi spelat en hel del Pokémon Go förstås. Stockholm är ju rena julafton för monsterjägare. Och Storasyster fångade äntligen sin första Picachu.

När vi kom upp ur tunnelbanan i Gamla stan hamnade vi mitt i en hel hop av Pokémon-spelare. Det hade vi ju inte upplevt förut så det var rätt häftigt att se på riktigt. Efter en stund drog vi oss in i de lugnare gränderna för att titta på de vackra, gamla husen.  

Sedan snirklade vi oss fram till Slottet, som Storasyster inte sett förut. Och så vidare runt till Medeltidsmuseet på andra sidan. Där gick vi in en stund. Perfekt att det är gratis så man inte känner sig tvingad att läsa varenda liten bokstav för att få valuta för pengarna. 

Museets spännande, historiska miljöer och naturtrogna dockor lockade till lek. Särskilt en fängelsehåla där Storasyster kunde krypa in. Men när tjuv och polis-leken tog fart blev jag lite nervös att jag skulle tappa bort henne.  

Efter att vi även hunnit med att shoppa lite kläder (alla barnens byxor har hål på knäna eller börjar bli för små) var det två tröttisar som tog tunnelbanan tillbaka igen. Nästan en mil hade vi gått enligt telefonen.  

Väl hemma blev katterna glada att se oss igen. Och får man sällskap på toa är man tydligen en del av flocken så jag känner mig smickrad!

Brukar du också umgås med ett barn i taget ibland? Hur ofta och vad hittar ni på då?