Varför är det bra att brottas med sina barn?!

För ett litet tag sedan läste jag… eller hmm okej jag erkänner, det var nog så länge sedan som i februari. Men jag läste i varje fall en intressant artikel som en bekant delade på Facebook. Den kom från en australiensisk föräldrasajt som heter DAD – Direct Advice for Dads och handlade om att det är bra att brottas med sina barn. 

Att brottas med sina barn är både svettigt och kul! Men det övar också barnen på en del bra färdigheter. Lillebror gillar att tumla runt med pappa. 

Det tyckte jag var kul att läsa eftersom det är något både vi och barnen alltid gillat. Redan när Storasyster var en liten skruttis älskade hon att ”ta järngrupp” på sin starka pappa. Med Lillebror kan det fortfarande vara ett sätt att bryta låsta och irriterade lägen. Och även om det inte är min favorit, brottas barnen mer än gärna med varandra också. Nu för tiden blir de oftast inte ens osams av det.

Bra övning

Men varför är det då nyttigt att brottas med sina barn? Jo, på sajten DAD beskrivs fyra fördelar. Här kommer min sammanfattning av dem:

Skapar band: Att leka tillsammans är förstås ett bra sätt att knyta an till varandra. För mindre barn är vuxna stora och fysiskt överlägsna. Att få brottas med mamma eller pappa är både roligt och ger självförtroende. 

Övar impulskontroll: I fysiska lekar är det viktigt att lära sig när det är dags att sluta. Barnet får öva på att hejda sig och känna empati för andra. 

Lär ut etik: När den vuxna håller tillbaka sin uppenbara styrka får barnet också lära sig att det är viktigt att anpassa sig och se till att alla har roligt.  

Stärker kropp och sinne: Fysiska lekar är bra motion samtidigt som de utvecklar exempelvis koordination, balans och uthållighet. Men de är också viktiga för att utveckla närhet, socialt samspel och för att få utlopp för olika känslor.

Ursprunglig lek

Det finns säkert en del som har invändningar mot tanken att brottas med sina barn. Att det uppmuntrar till våldsamt beteende. Men min uppfattning är att vi människor mest är civilicerade djur, och att lite låtsasbrottning kanske kan hjälpa barn att hantera den sidan av sig själva. 

När jag googlade frasen ”brottas med sina barn” kom det upp många länkar om just bråk och våldsamhet, men också om något som kallas för ursprunglig lek. Vilket visade sig vara väldigt intressant. Upphovsmannen till begreppet är Fred Donaldson, en amerikansk lekspecialist som lekt med såväl förskolebarn som vargar och fängelseinterner. Och upptäckt att det finns stora likheter. Här finns en artikel om honom från Good News Magazine.

Busigt och mysigt på samma gång. Hos oss brukar den vilda leken ofta utmynna i en lugn läs- eller pratstund.

Barns ursprungliga lekar liknar de som kattungar eller andra djurbebisar leker. De tumlar runt och är fysiska men utan konkurrens, aggression eller rädsla. Enligt en artikel i tidningen Förskolan handlar det om ”både fysisk och känslomässig kommunikation och att utbyta trygg och säker beröring”. Syftet är att leken stärker självkänslan och utvecklar samhörighet mellan människor.

Har vi fler därute som brukar brottas med sina barn? Berätta gärna här nedanför!