Vilsamt vid havet – här har Lillebror ro att leka själv

Just nu är vi i Skåne. En vecka i en stuga vid havet tillsammans med barnens mormor och morfar. Hit kommer vi varje år och vi älskar det. Och något som blivit väldigt tydligt i år är hur havet påverkar barnen. Båda två blir så lugna och tillfreds. Men särskilt märks det på Lillebror. 

Såväl hemma som uppe vid stugan där vi nu är, vill han alltid ha någon att leka med. Eller spela på surfplattan. Ger man förslag på något han kan leka själv blir han frustrerad och arg. Men nere vid havet händer något. 

Världens bästa lekplats! Det måste nog stranden (och skogen) vara. Lillebror bygger något eget. Öser och öser. Ser hur den blöta sanden rinner ner och skapar former. Och han väljer att sitta en lång bit från Storasyster och morfar. 

Sedan sparkar han plötsligt i vågorna. Något sällskap behövs inte. Han är i sin egen värld och där är det roligt!

En annan dag med mer sol. Lillebror slår sig ner i strandkanten och tittar ut över havet. Nästan meditativt nynnar han på små melodier och låter sanden silas mellan fingrarna. 

Och så blir det dags att ösa igen. Gång på gång går han ner till vattnet och tar en skopa sand, sedan upp på stranden och bakar en pepparkaka bredvid morfars stol. 

Efter regndagen är det skönt att sträcka på benen på stranden. Återigen stillnar Lillebror helt. Stirrar ut över vattnet och bara är. Kanske är det bruset och vågornas rytm som fångar in honom.

Och sedan, när han egentligen vill gå tillbaka till stugan. Då är det lättare att få honom att släppa den tanken och väcka hans intresse för något nytt. Så vi skriver alfabetet i sanden och stegar upp hur lång raden blev. 

Hur påverkar havet dig och din familj? Blir ni också extra glada och lugna? Berätta gärna här nedanför!