Bra att längta lite – gråtmusik när maken är borta

För att vara en glad familj är det förstås många delar som ska klaffa. Och något jag och mannen behöver bli bättre på är att skapa vuxentid. Både för oss själva var och en, men framför allt tillsammans. I början av oktober var vi faktiskt iväg på Ålandskryssning, en bra uppladdning inför hösten! Men nu när jag varit gräsänka i nästan en vecka har jag påmints om att det också är bra att längta lite efter varandra…

Ensam på soffan framför Så mycket bättre. Tid att tänka känns alltid lika livgivande.

Tidigare i vårt 15-åriga liv tillsammans har vi bott en hel del isär. På grund av studier och jobb. Så vi är vana. Oftast brukar vi inte höras så mycket när vi är på varsitt håll. Några sms bara. Och det har varit samma sak den här gången, men plötslig häromkvällen fick jag en riktig längtansattack! Och det kändes bra att längta.

Fina musikminnen

De gånger jag är ensam om kvällarna brukar jag passa på att kolla ikapp på tv-program som maken inte är så intresserad av. Så det som nu utlöste anfallet av längtan var första avsnittet av årets Så mycket bättre. När Jill Johnsson pratade om hur mycket jobb en relation kräver och sjöng Open Your Heart, hennes engelska version av Tommy Nilssons Öppna din dörr. Då kände jag så igen oss.

Ibland är det bra att längta och Jill Johnson hjälpte mig på traven. Så fin låt!

Och när jag ändå kände att det var bra att längta fortsatte jag med några låtar som kastade mig bakåt i tiden. Först ut Lasse Winnerbäcks ösiga Jag vill gå hem med dig. Den ringde i mina öron den kvällen jag första gången (som kompis) skulle sova över hos honom som skulle visa sig vara mannen i mitt liv. Han som hade fixat en klassfest bara för att kunna flirta med mig…

Ord som ger gåshud

Nästa låt fick bli Peter LeMarcs pricksäkra Du och jag mot världen. Där textraderna ”Vi kunde skilts åt där och då. Men gjorde än en gång ett val. Vi älskade, vi slogs, men hade mod att stanna kvar. Fick inget gratis på den här färden. Det var du och jag mot världen” alltid talat till mig genom åren.

Och sist men inte minst. Joakim Thåströms vackra Stjärna som är din. Den tänkte jag mig att vi skulle ha på vårt bröllop, då vi fortfarande föreställde oss ett påkostat sådant. Innan vi visste att vi istället skulle sticka iväg ensamma och gifta oss i Svenska kyrkan i Torrevieja. De här raderna ger mig alltid gåshud:

Vad jag önskar att du får
Allt det där som du vill åt
Jag önskar seglen tar dig med
Till en oupptäckt planet
Ingenting av det här
Ingenting av det där
Jag önskar dig allt vackert för du är
Det bästa som jag vet

Nygifta i Spanien för en evighet sedan! Och med bebis i runda magen. Att tänka tillbaka på allt fint man upplevt tillsammans gör kärleken starkare.

Bra att längta efter varandra ibland? Eller vad tycker du? Vad får dig att längta riktigt mycket? Kommentera gärna här nedanför!