8 sätt att ge bättre uppmaningar – och få färre konflikter

Hur man ger uppmaningar påverkar barnets vilja att samarbeta. Och det är förstås inte särskilt konstigt. Själv får man ju exempelvis sällan lust att leverera lysande resultat om chefen ber om något i irriterad ton. Ändå är det så lätt hänt att man snäser åt sina nära och kära. Kanske särskilt åt sina barn…

Men det är inte bara tonen som spelar roll. Det finns fler saker att tänka på när man ger uppmaningar. Här kommer åtta tips som jag lärde mig under föräldrautbildningen Komet. Fler inlägg med tips från utbildningen finns under kategorin Föräldrastöd.

Bättre uppmaningar

1. Fråga inte: Säg vad barnet ska göra istället för att fråga. Ge en enkel uppmaning i trevlig ton. Vädja inte till barnet. Här gäller det att vara uppmärksam har jag märkt, för oj vad vi föräldrar frågar när vi egentligen menar att uppmana! Testa dig själv genom att vara extra uppmärksam en dag.

2. En uppmaning i taget: Det är lätt att barnet glömmer bort något om uppmaningarna blir för många och långa. Ge därför bara en åt gången. Och om uppgiften är komplicerad är det bättre att dela upp den i flera steg.

Ett sätt att dela upp och göra vissa uppmaningar extra tydliga kan vara att skapa ett bildschema. Exempelvis över morgonrutinen. Här även med tidsangivelser vid sidan om. 

3. Ha ögonkontakt: Det är lättare att veta att barnet hört och förstått om man har ögonkontakt. (Men samtidigt gillar inte alla personer ögonkontakt och i en del situationer kan det till och med skapa mer stormiga känslor, så anpassa efter stunden.)

4. Be barnet upprepa: Är du osäker på om barnet verkligen hört kan du be hen att upprepa uppmaningen.

5. Minska allt som stör: Ett vanligt misstag är att ge instruktioner medan TV:n är på. Stäng av först, då ökar chansen att barnet hör dina uppmaningar.

Dags att borsta tänderna! Ingen som lyssnar? Men det är kanske inte så konstigt när all uppmärksamhet är på barnprogrammet.

6. Säg vad barnet ska göra: Barn får väldigt ofta höra vad de inte ska göra, vilket är svårare att följa. Säg istället vad barnet ska göra.

7. Sålla bort: Ge bara uppmaningar som är viktiga och som du är beredd att följa upp. Ge barnet tid att göra det du bett om. Här behöver jag bli bättre, fy vad jag tjatar ibland…

8. Argumentera inte: Upprepa lugnt max två gånger att det gått tio minuter och att det är dags att göra det du bett om. Om barnet vägrar så strunta i uppmaningen denna gång och bryt ner den i mindre steg nästa gång. Även här behöver jag tänka till! Jag hamnar alldeles för ofta i ogivande argumentationer med mina barn. Att förhandla om vissa saker är förstås ett jättebra sätt att komma framåt och barnen får känna att även deras vilja räknas. Men allting kan ju inte förhandlas om hela tiden. Beteendevetaren Petra Krantz Lindgren har skrivit en lång rad blogginlägg om hur man kan sätta gränser med respekt, mycket läsvärt.

Brukar du tänka på hur du ger uppmaningar? Vilka punkter ovan behöver du öva på lite extra?