Kan man ge beröm enligt tallriksmodellen?

Nu är jag äntligen framme vid det femte inlägget om föräldrautbildningen Komet. De tidigare delarna finns att läsa under kategorin Föräldrastöd här på bloggen. Och det här inlägget har verkligen tagit sin lilla tid att värka fram. För det handlar om något som gör mig himla förvirrad eftersom det finns så vitt skilda åsikter – nämligen hur man ska ge barn beröm. 

Eftersom Kometutbildningen bygger på att barn behöver fem gånger mer kärlek än tillsägelser (Här har jag skrivit mer om det) så är beröm och positiv feedback en viktig del. Tanken är att man ska berömma sådant barnet gör bra och genom det förbättra relationen. Att fokusera på det som fungerar ska dessutom leda till att barnet slutar göra dåliga saker. 

Beröm enligt tallriksmodellen, kan det vara något?! Ett sorts beröm stärker självförtroendet ett annat stärker självkänslan. Lite av varje kanske passar mig bäst…

Många olika åsikter

För oss var det verkligen en viktig hjälp att lägga större fokus på det som fungerade än det som inte fungerade. För att bryta den negativa spiral vi hamnat i och sakta men säkert jobba oss mot en mer positiv vardag. Men att sedan fortsätta ge beröm på samma sätt och i samma omfattning fungerar inte riktigt. Det känns på tok för peppigt!

För samtidigt som beröm kan vara en del av vägen ur ett konfliktfyllt familjeliv finns det också många som menar att man ska vara försiktig med hur man berömmer. Till exempel Jesper Juul och Petra Krantz Lindgren. Att använda ordet duktig sätter prestationen främst medan barnets upplevelser och känslor hamnar i bakgrunden. Och kanske helt glöms bort. 

Just när jag försöker lära mig mer om att ge beröm blir jag osäker. Det känns som en balansgång att att få till det perfekta och stärkande berömmet på rätt sätt. En text som verkligen sätter fingret på detta hittade jag hos föräldrarådgivaren och författaren Ingegerd Gavelin – Är föräldrar idag mer osäkra än tidigare? Läs den!

Kanske tallriksmodellen? 

Och jag är en sån som gillar när det finns något tydligt att hålla sig till. Vilket det ju alls inte gör i många delar av livet, och särskilt inte när det gäller relationer… Samtidigt gillar jag inte att se på tillvaron som antingen eller – svart eller vit – jag uppskattar gråskalorna. 

Därför landar jag ofta i en väldigt lagom och mittemellan åsikt i många frågor. Och som lösning på många problem. Så även när det gäller beröm. Jag tänker helt enkelt att en blandning av lite av varje får duga! Ungefär som tallriksmodellen. Framför allt är det en mellanväg jag kan stå för. Och känner jag mig bekväm blir det också mer äkta inför barnen.  

Hur tänker du kring beröm? Bra, dåligt eller kanske inget du reflekterar över? Kommentera gärna här nedanför!

Länklista till intressanta texter om beröm:

Du gillar kanske också...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *