Fast i en återvändsgränd – när är det dags att söka hjälp?

Det är lätt att vara efterklok. Men mitt i stormen är det så väldigt svårt att se saker klart. När vi under en period var en arg familj kände vi vuxna naturligtvis att vi borde söka hjälp. Ändå dröjde vi. Det är ju inte lätt för någon att ha småbarn och var går egentligen gränsen för vad som är ”normalt”… De dagar tillvaron var rätt okej sköt vi undan det jobbiga och tänkte ”äsch vi har det väl inte värre än någon annan”. Samtidigt googlade vi till sena kvällen för att hitta någon slags vägledning.   

Hur många sena timmar har inte oroliga föräldrar googlat efter svar på sina frågor?

Hur många sena timmar har inte oroliga föräldrar googlat efter svar på sina frågor?

När jag var förbi biblioteket senast fastnade jag vid föräldrahyllan med boken Att möta sitt barn – och sig själv av socionomen och författaren Ingegerd Gavelin i handen. Jag tror faktiskt att jag läst den förut, men då var jag nog inte tillräckligt mottaglig för den. Nu däremot känns den som balsam för själen att läsa. Och redan i första kapitlet hittade jag ett bra stycke om när det är dags att söka hjälp. Här är författarens råd:

  • När du känner att du inte kan tycka om ditt barn behöver du söka hjälp.
  • När all din kraft blockeras av för stora problem och du bara vill slippa undan.
  • När du lägger all skuld för det som händer på barnet eller den andra föräldern.
  • Du ska också söka hjälp om du har mycket svårt att förstå dig på ditt barn.
  • Om dina egna tankar och känslor tar över så att du inte ser hur barnet har det.
  • När du nästan alltid känner att du är en dålig förälder behöver du också söka hjälp.
  • Barnet och du behöver tillsammans hjälp när barnets bekymmer hämmar hens utveckling, skolgång och sociala liv.

Här kan du söka hjälp

Att ta första steget mot att söka hjälp för problem i familjen kan kännas tufft. För mig var det inte alls självklart, för min man låg det nog närmare till hands. Dels för att det på ett sätt bekräftar att något är fel och att man har misslyckats. Dels för att det kräver att man släpper andra in på livet. Alltså den delen av livet som skaver och gör ont, inte den där glada ytan man visar upp på Facebook.

Men att ta hjälp är att ta ansvar. Och det finns en massa bra hjälp att få. Goda, varma människor med utbildning i att finnas till hands i svåra stunder. Ingegerd Gavelin ger i boken även en bra lista på vart man kan vända sig:

  • Barnhälsovården och psykologerna där tar emot föräldrar till barn under skolåldern.
  • Socialtjänsten i kommunen vänder sig till föräldrar till alla barn under 18 år. De har ofta särskilda verksamheter för föräldrastöd.
  • Barnpsykiatrin ger också föräldrastöd, ibland för hela familjen men även för enbart föräldrar.
  • Skolhälsovården kan också ge stöd.
  • Några kommuner har speciella föräldramottagningar där de erbjuder samtal.
  • Studieförbund har föräldrakurser.
  • Privata psykoterapeuter tar emot föräldrar och familjer.

Hur känner du inför att söka hjälp om det skulle behövas? Har du några egna erfarenheter att dela med dig av?

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. Mela skriver:

    Vi sökte hjälp alldeles för sent. Min tonåriga son vände på dygnet och isolerade sig nästan totalt. Han gick upp mycket i vikt. Han slutade gå till skolan. Vi ringde BUP som kom på akut hembesök. Det är 18 månader sen. Vi fick fantastiskt stöd genom mellanvården. Han slutade nian med godkända betyg, tack vare samarbete hem/BUP/mentor. Han utreddes och två diagnoser konstaterades. Med hjälp av en dietist har han gått ner ca 20-25 kg. Nyss kom han in på ett distans-gymnasium. Han mår så mycket bättre nu. Med facit i hand skulle jag ha sökt hjälp låååååångt tidigare. Han har också en kontaktperson genom LSS – jättebra funkar det. Att sträcka ut och be om hjälp – det är verkligen att ta ansvar, som du skriver. Människor behöver människor.

    • En glad familj skriver:

      Tack för att du delar med dig! Så fint att höra att din son mår bättre och att ni fått så bra hjälp. Det är ju alltid lättare att vara efterklok, tyvärr…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.