Förälder med ADHD – 5 nackdelar i familjelivet

Efter förra inläggets kärleksförklaring till min fina man är jag nu redo att gå vidare med de nackdelar hans ADHD för med sig. Maken har varit en kämpe när det gäller studier och han har en otrolig kapacitet att prestera i sitt yrkesliv. Men i familjelivet ställer hans ADHD till en hel del problem.

Världens bästa lekpappa! I varje fall en stund i taget. Sedan måste han få vila från ljud och intryck.

Eftersom han fick diagnosen som vuxen har vi först de senaste åren börjat utarbeta fungerande strategier, men mer om det i nästa inlägg. Efter en del funderande har jag i varje fall fått ihop följande lista på de fem största svårigheterna:

Känslostormar

Min man har väldigt nära till alla sina känslor. Och han kan gå från glad till arg hur snabbt som helst. Han hakar ofta upp sig på sådant han stör sig på – allt från vädret till politiken – och kan prata irriterat om det hur länge som helst. Gärna när det precis är dags att sova.

Men värst är förstås att han kan bli så arg. Trots att han är vuxen har han verkligen svårt att kontrollera sin ilska i vissa lägen. Han är inte våldsam (förutom mot saker ibland), men starka känsloutbrott kan förstås vara skrämmande för omgivningen. Särskilt för barnen. Dessutom är det lätt att ilska smittar av sig.    

Känslighet

Att vara känslig för höga ljud och stökiga miljöer är vanligt för personer med ADHD. Och väldigt svårt att få ihop med livet i en småbarnsfamilj. Barn låter och stökar. Min man klarar till exempel ofta inte av att äta samtidigt som barnen eftersom han blir stressad och nervös.

Även övergångar är han förstås känslig för. Hur mycket han än laddar för att komma hem glad efter en arbetsdag tycker han att det är jättesvårt att kliva innanför dörren och slängas in i familjelivet.

Han är också känslig för andras humör. Är jag det minsta lilla trött och sur tycker han att det är jättejobbigt. Han tar liksom åt sig varje känsla som om den berodde på honom eller var hans egen. Och då ökar risken för kollision.  

Trötthet

En del i ADHD är att hjärnan har svårt att reglera vakenhetsgraden. Det innebär att hjärnan och kroppen får jobba hårt för att hålla igång. Sedan kommer tröttheten. Den extra känsligheten bidrar förstås också till att alla intryck blir tröttande.

Min man behöver ofta lägga sig och vila mitt på dagen till exempel. Efter att ha varit igång i en aktivitet några timmar drar han sig tillbaka med hörlurar. Vilket gör att jag får ta mer ansvar hemma förstås. En gång när Storasyster var i 3-årsåldern hade hon och jag varit ute en lång stund. När vi klev in genom dörren frågade hon efter pappa med orden ”Var ligger han någonstans?”.

Rörighet

Min man vill väldigt gärna att vi ska ha ordning och reda hemma, men själv har han hopplöst lätt för att stöka till och förlägga saker. Jag vet inte hur många gånger vi rusat runt huset och letat efter hans glasögon. Dessutom rör han ofta till det genom att sätta igång barnen med till exempel knasiga ramsor vid fel tillfälle. För att sekunden senare tycka att det är jobbigt när de låter så mycket.  

Att tömma och sopsortera förpackningar orkar maken oftast inte med. Därför är kylskåpet alltid fullt av öppnade, tomma yoghurtar.

Att planera och strukturera rutiner och aktiviteter är viktigt för hela familjen, men är något han också har svårt för. Istället planerar jag själv med risk för att det uppstår missnöje senare. Exempelvis julfirandet har vi i åratal haft svårt att få till så att det passar hela familjen på grund av att han inte alls vill tänka på det i planeringsstadiet.   

Deppighet

Samtidigt som min man ofta är väldigt trött har han också lätt för att bli uttråkad. ”Det enda som är värre än utmattning är tristess” enligt honom själv. Är han riktigt trött och uttråkad på samma gång går känslan lätt över till ångest.

Detta händer ofta när vardagen blivit rubbad av exempelvis en krävande jobbresa. Övergången från att diskutera business på hög nivå till radhusvardagen med tjat, gnat och familjelogistik blir för mycket för honom.  

 

Lyssningstips! Är du nyfiken på hur familjelivet och föräldraskapet fungerar för fler personer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning? Lyssna i så fall på kortdokumentärerna Jag kan inte ta hand om mitt barn och Mamma med ADHD från Tendens i P1.

Du gillar kanske också...

5 svar

  1. Jenny skriver:

    Hej. Vill så gärna ha lite tips och råd hur jag ska förhålla mig till min man med add. Hade varit så skönt att ha någon att ventilera med. Vi har en 9 månaders pojke, jag är normalstörd 😂 min man har add. Om det kan läggas på en skala skulle jag vilja lägga honom på 10 av 10 möjlig add. Jag känner så igen mig i ditt liv och din man. Vi har bara varit tillsammans 3 år, har precis börjat parterapi. Hur bemöter du din man tex med ansvar, familjesituationer, att som i vårt fall han sover i 3 dagar osv. Med vänlig hälsning, Jenny

    • En glad familj skriver:

      Hej! Tack för din kommentar och för att du delar med dig! Låter som ett jättebra steg att gå i terapi tillsammans, det har jag och min man också gjort men bara lite kort. Jag skulle gärna göra det mer. Att prata mycket och på så sätt försöka förstå varandra, både på egen hand och med stöd, det tror jag är viktigt. Det är också bra att läsa på ordentligt om adhd/add, då kan man undvika en del fallgropar.

      För oss blev det en naturlig uppdelning att jag tog mer ansvar för barnen när de var små, medan han har jobbat mycket mer. Ju äldre barnen har blivit desto lättare har han tyckt att det är att ta hand om dem. Det här låter förstås inte så jämställt, men det har fungerat bäst för oss. Min man har tagit mer ansvar för sådant som är enklare för honom. Att jag planerar och skriver listor underlättar också.

      Med åren har vi också hittat en lagom nivå för aktivitet och vila. På helgerna går min man ett par gånger under dagen undan och vilar en halvtimme för att sedan komma igen med ny energi. Hans akilleshäl är dock jobbet där han tar ut sig för mycket. Kanske kan du och din man göra någon typ av dagsschema med pauser inlagda? Då ser han också tydligt vad han förväntas ta ansvar för.

      Jag har nog automatiskt tagit på mig för mycket ansvar, vilket fungerat bra delvis men också varit slitsamt. Att du/ni funderar kring det här innan du blir uttröttad låter jättebra! Skriv gärna igen om du vill bolla mer tankar! Du kan mejla till kontakta@engladfamilj om du vill skriva så att bara jag ser!

  2. Sara skriver:

    Jag läser så mycket om hur jobbigt det är att leva med en partner som har add/adhd. Att själv leva med add/adhd är inte bara sjukt jobbigt och utmanande. Det är faktiskt SVÅRT. Varenda dag.
    Precis det som ni har problem med har också personen med add/adhd, som inte alltid har förmågan men ändå får bära skulden.

    Ni normalfungerande har ett val, det har inte er partner, den måste leva och lära med sin add/adhd heeela livet.

    • En glad familj skriver:

      Hej! Stort tack för din viktiga kommentar! Du har helt rätt i att vi som partners har ett val. Jag och min man har varit tillsammans i 17 år och jag har valt honom om och om igen, precis som han har valt mig för jag är inte heller lätt att leva med alla gånger. Vi har tillsammans valt att försöka hitta strategier som fungerar för oss. I min blogg försöker jag verkligen att hålla mig ifrån att beklaga mig eller skapa skuld, men har jag misslyckats är det superbra att få höra.

  3. Sara skriver:

    Tack.

    Jag har inte läst allt i din blogg, men den kom upp när jag surfade runt på hur det är att som vuxen leva med adhd, och hur det påverkar relationer. Jag ville läsa om hur andra vuxna med add/adhd lyckas med sina relationer, hur 17 de gör för att inte misslyckas och förr eller senare sabba för sina partners..och hur de lever med skammen att inte alltid kunna ”vara” riktigt vuxen…

    Jag förstår att ni normalfungerande behöver få ventilera med andra! Ni har det jobbigt.

    Ett av mina problem är att jag är så ojämn…vissa dagar har jag full koll och andra ingen alls… Det är naturligtvis något som även drabbar min man. Han kan inte alltid ”lita” på mina förmågor. Det är som att kunna knyta skorna ena dagen och nästa går det bara inte.

    Du verkar verkligen se de positiva med din man!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.