Plötsligt händer det – skärmtid i morgonrutinen!?

De senaste åren har alla sorters skärmar varit bannlysta i vår morgonrutin på vardagar. Eftersom de bara skapat problem. Osämja kring vad som ska visas på skärmen. Kring hur många millimeter närmare det ena barnet den står än det andra. Och framför allt kring att stänga av förstås. Trots detta har jag nu valt att plocka in skärmtid i morgonrutinen!

Kanske är jag galen, men bakgrunden är så här. Sista sommarlovsveckan verkade plötsligt poletten trillat ner för barnen. Att tyst smyga upp och viskande samarbeta kring ett spel på surfplattan är sååå mycket bättre än att stoja tills en irriterad förälder släpar sig ur sängen. Denna insikt borde premieras tyckte mamman. 

Lite fail förstås

Barnen fick ögon stora som tefat när jag berättade – va, skärmtid i morgonrutinen!? Men de var förstås med på noterna. Första vardagen efter lovet flöt morgonen på galant. De var uppe redan klockan 06.10, gick på toaletten och klädde på sig precis som vi kommit överens om. Sedan spelade de så fint tillsammans, åt macka samtidigt och stängde av på kommando. Vi var för en gångs skull i supertid till både förskola och skola.

Härligt sätt att starta morgonen eller en potentiell källa till konflikt? Det här med skärmtid i morgonrutinen kan sluta lite hur som helst.

Redan dag två blev det lite ”failat” som Storasyster brukar uttrycka sig. Barnen vaknade strax efter mig och det uppenbarade sig genast ett missförstånd. De trodde att de a l l t i d skulle få smyga upp före mig… Nåja, lite gråt och tandagnisslan senare var vi tillbaka på rätt spår igen. 

Nästa problem visade sig då vara att se till att de smarta små liven inte går upp mitt i natten för att hinna spela så mycket som möjligt. Men som tur är har de en gryningslampa i sitt rum som gradvis tänder sig tills väckarklockan går igång. Instruktionen är alltså att de inte får gå upp om lampan fortfarande är släkt. 

Kanske får ångra mig

Tanken var att skärmen kan kapa bort en del dötid på morgonen som brukar orsaka onödiga konflikter, men kanske får jag ångra denna idé. Det tråkiga är ju om det inte fungerar alls och skärmtiden måste bort. Visserligen är det ju en konsekvens av att det inte fungerar, men det kan lätt uppfattas som ett straff. Vilket inte är avsikten om problemen beror på att barnen faktiskt inte klarar av att förhålla sig till det vi kommit överens om. 

Och vad gör vi om ena barnet har förmågan att hantera denna nya morgonrutin, men inte det andra? Suck, det är inte alltid man har hjärnan med sig när man fattar beslut. Förhoppningsvis flyter det på bra efter en inkörningsperiod.  

Vad tänker du om skärmtid i morgonrutinen? Bra idé eller a big no no?